love is when you can't fall asleep at night , because reality is finally better than your dreams.
, tell me .. is it happening again?! - b l a c k .
tillbaka återigen - utan tvekan! jag såg aldrig fram emot den här dagen , den här morgonen , den här tystnaden .. jag såg faktiskt inte fram emot den här ensamheten heller. ensamheten som påminner om att ännu en årstid snart är förbi .. en årstid som har bringat så mycket .. ont som gott. så mycket förändringar , så mycket bekräftelser , så otroligt mycket av allt och ingenting. för några enstaka månader sedan så trodde jag aldrig att en simple årstid kunde erbjuda , samt förändra så mycket på så begränsad tid. hade ingen aning om att det kunde vara så otroligt lärorikt. och för varje dag som passerade vidare mot att bli det förflutna , så kände jag av hur stoltheten inom mig växte pga att jag klättrade uppåt i den ändlösa stegen .. men knappt en hel årstid senare , så sitter vi där nu igen. det omtalade rummet med fyra svarta väggar. där den röda lampan lyser långt in på dom kalla morgnarna. där absolut , ingenting - någonsin förändras.
årstiden har börjat att blicka ut mot sitt slut. och soon enoguh kommer vi att hålla höstens första löv i våra händer samt känna dom evigt iskalla regndropparna falla hårt mot ansiktet. samtidigt som vi sluter våra ögon för att drömma oss bort ifrån den obarmhärtiga kylan. dom kommande månaderna har alltid tendens att vara sorgsna , ensamma & tragiska och oavsett hur mycket vi än undviker det , så lyckas dom slutligen ändå att bringa så otroligt mycket smärta. för otroligt nog så lyckas alltid hösten att vända upp och ner på allt som sommaren har jobbat så starkt för. det bidrar med så mycket regn och depressioner. men även regn kan vara stimulerande för kroppen ibland.
men bortom det jag ser & känner för tillfället. så har jag hakat upp mig på något helt annat. som inte har något alls med årstiderna att göra , men som ändå kanske har en koppling. huvudet har stått kallt ett bra tag nu. iskalla miner och tomt inre har funnit sin plats - återigen. själen och hjärtat som jag slutligen fann , försvann ännu en gång. så pass snabbt att jag inte ens hann reagera. det var tuffa beslut att ta. det är fortfarande tuffa beslut att ta. det är antingen allt eller ingenting. det är allt jag någonsin har fruktat ..
jag sitter för mig själv - ännu en natt. jag kollar mig runt och iakttar rummet noggrannt. allt är sig likt. det är fortfarande lika ensamt. fortfarande lika mörkt. fortfarande lika kallt. varenda millimeter är precis så som jag lämnade det. det är näst intill skrämmande. det var regn då jag åkte & regn fann jag när jag återvände. redan då visste jag att vi aldrig riktigt tog ett steg framåt. vi tog bara en paus , precis där var vi stod. så likt det förflutna men ändå så olikt nutiden. trots att jag står där igen , så är det många nya tankar och ideér som har väckts till liv. många nya minnen har skapats & tallöst många nya låtar har fått en ny betydelse. nya ansikten & nya kontakter har fått en att se livet ur en annan synvinkel. vilket oftast kan komma att bli väldigt hälsosamt i slutändan. ibland känns det som att den här årstiden erbjöd så många nya skratt. men sen när jag tänker efter så är min optimism , min lycka & mitt skratt - det enda som som alltid stått kvar vid min sida , oavsett vad. det enda som aldrig har haft hjärta till att svika mig. så å andra sidan förstår jag inte vad skillnaden egentligen är. jag förstår inte vad som skiljer just den här årstiden ifrån alla andra. när allting är just the same. - så min fråga är , vad var meningen med allt ?!
tillbaka återigen - utan tvekan! jag såg aldrig fram emot den här dagen , den här morgonen , den här tystnaden .. jag såg faktiskt inte fram emot den här ensamheten heller. ensamheten som påminner om att ännu en årstid snart är förbi .. en årstid som har bringat så mycket .. ont som gott. så mycket förändringar , så mycket bekräftelser , så otroligt mycket av allt och ingenting. för några enstaka månader sedan så trodde jag aldrig att en simple årstid kunde erbjuda , samt förändra så mycket på så begränsad tid. hade ingen aning om att det kunde vara så otroligt lärorikt. och för varje dag som passerade vidare mot att bli det förflutna , så kände jag av hur stoltheten inom mig växte pga att jag klättrade uppåt i den ändlösa stegen .. men knappt en hel årstid senare , så sitter vi där nu igen. det omtalade rummet med fyra svarta väggar. där den röda lampan lyser långt in på dom kalla morgnarna. där absolut , ingenting - någonsin förändras.
årstiden har börjat att blicka ut mot sitt slut. och soon enoguh kommer vi att hålla höstens första löv i våra händer samt känna dom evigt iskalla regndropparna falla hårt mot ansiktet. samtidigt som vi sluter våra ögon för att drömma oss bort ifrån den obarmhärtiga kylan. dom kommande månaderna har alltid tendens att vara sorgsna , ensamma & tragiska och oavsett hur mycket vi än undviker det , så lyckas dom slutligen ändå att bringa så otroligt mycket smärta. för otroligt nog så lyckas alltid hösten att vända upp och ner på allt som sommaren har jobbat så starkt för. det bidrar med så mycket regn och depressioner. men även regn kan vara stimulerande för kroppen ibland.
men bortom det jag ser & känner för tillfället. så har jag hakat upp mig på något helt annat. som inte har något alls med årstiderna att göra , men som ändå kanske har en koppling. huvudet har stått kallt ett bra tag nu. iskalla miner och tomt inre har funnit sin plats - återigen. själen och hjärtat som jag slutligen fann , försvann ännu en gång. så pass snabbt att jag inte ens hann reagera. det var tuffa beslut att ta. det är fortfarande tuffa beslut att ta. det är antingen allt eller ingenting. det är allt jag någonsin har fruktat ..
jag sitter för mig själv - ännu en natt. jag kollar mig runt och iakttar rummet noggrannt. allt är sig likt. det är fortfarande lika ensamt. fortfarande lika mörkt. fortfarande lika kallt. varenda millimeter är precis så som jag lämnade det. det är näst intill skrämmande. det var regn då jag åkte & regn fann jag när jag återvände. redan då visste jag att vi aldrig riktigt tog ett steg framåt. vi tog bara en paus , precis där var vi stod. så likt det förflutna men ändå så olikt nutiden. trots att jag står där igen , så är det många nya tankar och ideér som har väckts till liv. många nya minnen har skapats & tallöst många nya låtar har fått en ny betydelse. nya ansikten & nya kontakter har fått en att se livet ur en annan synvinkel. vilket oftast kan komma att bli väldigt hälsosamt i slutändan. ibland känns det som att den här årstiden erbjöd så många nya skratt. men sen när jag tänker efter så är min optimism , min lycka & mitt skratt - det enda som som alltid stått kvar vid min sida , oavsett vad. det enda som aldrig har haft hjärta till att svika mig. så å andra sidan förstår jag inte vad skillnaden egentligen är. jag förstår inte vad som skiljer just den här årstiden ifrån alla andra. när allting är just the same. - så min fråga är , vad var meningen med allt ?!
Kommentarer
Trackback
