with you is where i'd rather be.
; all i have is this picture in a frame , that i hold close to see your face everyday ..
ibland känns det verkligen som om livet kastar tärningar med mina dagar. hur olika kasten än är , hur mycket jag än hoppas och står i , så känns det nästan omöjligt att komma upp i höga poäng , vilket resulterar i lyckliga dagar =) men nästan skjuter ingen hare , så här är vi ännu en gång. vi står upp , som vanligt. men vi känner inte av benen vi står på. ja , ännu en gång har bördan lyckats att bli så tung att benen har lagt av. vi skrattar , det är en självklarhet att vi gör. vi känner att vi skrattar. vi ser att vi skrattar , samtidigt som vi inombords skriker för full stämma. stämbanden börjar bli slitna , men det gör inte oss något. vi intalar oss själva om att det är ännu en förkylning på väg. ännu ett virus som erövrar landet. vi kollar oss i spegel , och vi står. javisst står vi. inget nytt. men vi märker inte hur vår själ skrapar sina knän mot den evigt kalla & onda marken. vi märker inte hur skrapsåren blir större och större. för vad som passerar oss i en existens som vi kallar - liv. när ska vi inse verkligheten - att det vi vet , förstår , och ser , är långt ifrån samma sak.
what i thought was love , was something that i could not believe in. i wasn't raised to quit. cause quitters never win. but what do you gain. if you feel incomeplete within. do you know how it feels like. to hurt behind close doors. when you go outside. you're wonderin' what you're smiling for.
