ahmetovic

; stormen har varit igång i flera dagar. vindens starka drag har svept med mig till ett annat liv. till en annan planet. där jag ur ett annat perspektiv försöker se helheten .. försöker förstå vad det är som pågår .. inget lyckas hjälpa mig , för jag är minst sagt lika förvirrad som förut. om inte mer. för var gång det blåser till , inser jag en sak - jag förlorar .. för att , the winner takes it all. och här står jag helt tomhänt .. utan att förstå hur jag kunde nå den här punkten .. jag försöker , men något stoppar mig att inse.. det som är olikt mig är att jag vet vad "något" är .. men jag väljer att inte göra något åt det. jag väljer att låta det rinna ur händerna på mig , samtidigt som mitt leende sakta men säkert dör ut. jag känner delvis också hur själen gömmer sig i ett dystert hörn och mörknar till. och utan att förstå är jag återigen tillbaka där vart mitt val har lett mig ännu en gång .. jag har gjort mitt val - i've choosen darkness. men just den här gången , förstår jag inte varför?!

; hur man än vrider och vänder på det så kan man aldrig tränga bort minnen som hjärtat vill behålla. än idag minns jag hur allt försvann runt omkring mig när just det leendet dök upp framför ansiktet på mig. omgivningen tystnade .. hela världen försvann och tallöst många själar fann sitt ro , någon annanstans. kvar stod jag med det underbara leendet. så lång tid hade gått sen det leendet log mot mig sist , men det var minst lika vackert som då. minst lika vackert.

; jag hade aldrig trott att en kväll .. att den kvällen skulle förändra allt. i mina ögon var allt sig likt. saknaden hade gått varken upp eller ner .. det var en helt vanlig vardag. trodde jag. men det visade att bli en dag som kommer att förbli ett minne i mitt hjärta. varför mitt hjärta valde just den dagen som ett minne har jag väldigt svårt att förstå. för dagarna efter den dagen var många fler , samt mycket mer betydelsefulla. och hur jag än försöker att tränga bort det så kan inte hjärtat glömma hur händerna möttes för första gången och blev till en. hur allt smälte samman. hur allt helt enkelt bara gick mot rätt väg . hur allt kändes - första träffen , första berörelsen , första kyssen ..

; trots att tiden har gjort sitt och valt att gå en annan riktning, alldeles för snabbt . så kan jag inte glömma rörelserna som bringade så många ljuvliga leende på en och samma kväll .. under endast ett fåtal timmar.. personligen så trodde jag aldrig att jag skulle stå där var jag stod , göra det jag gjorde eller le som en idiot .. men jag gjorde det , och än idag ångrar jag ingenting förutom att jag inte njöt av det mer .. men det här gången så insåg jag att jag skulle få en till chans , att återuppleva allt .. när det skulle ske , visste jag inte  , men jag skulle få en andra chans på förlorad .. ??

; dom flesta strävar efter en andra chans för att få rätta sina fel , men det heter ju inte "tredje gången gillt" för ingenting .. tredje gången , förändrade jag uppfattningen om allt .. jag iakttog hur saker förändrades och hur jag ville ha det. men samtidigt som jag valde att ge stort så slutade jag att få .. varför?! det vet jag inte .. men det sägs ju alltid att det ska vara starkare från en av sidorna , och den här gången var det olyckligtvis min som skulle kämpa sig fram och visa sig stark .. oerfaren som jag är i lägen som dom här , blev det för mycket och kvar stod jag tomhänt - jag visade för mycket vilket gjorde att jag förlorade .. en hård smäll , som jag var tvungen att ta ..

; ooavsett vad som sägs nu , en tid efter allt som har hänt.. så känner jag i vindens drag att det fanns något där .. jag kanske var tvungen att svepas bort till en annan planet för att ta reda på det , men det talade så klart till mitt hjärta , att jag vart helt säker på det här , tills något annat kom i vägen för att sära på allt som stod still , perfectly .. kanske om det var andra omständigheter , eller an annan tidpunkt , hade det kunnat utvecklas .. men för tillfället , så har det leendet återigen hamnat på standby , precis som förut .. skillnaden är - att det känns den här gången .. 

; stormen verkar inte ge sig förrän det nått sitt mål , frågan är bara vad målet är?! & trots att det blåser så otroligt utanför så vågar jag ge mig ut för att beröras utav vinden som jag betraktar som något annat - närhet .. närheten av just det leendet som förändrade en hel del i min vardag .. närheten som var helt underbar att känna av när man la sig och ännu ljuvligare kändes det att veta att den fanns kvar då man var redo att vakna .. det kalla påslakanet av satin , den doftande kudden samt det svaga hjärtat innanför bröstkorgen vet precis allt om dom korta stunderna i lycka .. men nu så förlorar både lyckan och leendet sin mening , för jag lämnar allt bakom mig , samtidigt som jag innerst inne vet att jag stannar precis där jag är .. jag går därifrån men jag rör mig inte ur fläcken  .. om mina ögon bara hade kunnat säga det min mun inte vågar så skulle helheten klarna till  - leendet är till salu , där jag inte kan bli ägaren .. men leendets själ är inget modigare än min , och jag märker hur hjärtat bekänner allt .. allt har fallit mot bottnet ..

; det sägs att man ska erbjuda lyckan en stol när den knackar på dörren .. men betyder det då att den inte stannar om man erbjuder sitt hjärta .. jag vet inte , men dum som jag är har jag lovat mig själv att inte ge mig in på det här igen .. det slutar aldrig gott , och det för med sig en hel del läxor var gång .. den här gången kom jag fram till att även det jag hatade mest , skulle jag sakna när det försvann , även om det var den ändlösa tystnaden som rev i mig ..

; you can't put a price on memories ..