moju si srecu svu u bol pretvorio , a to mi nije trebalo.
, minns starkt den dagen då admir cavalic ringde mig och släppte den här låten till mig .. jag lyssnade men jag kunde inte sluta .. satt i lägenheten i tuzla , då alla var samlade i vårt hus en halvtimmes bilresa bort och hade det trevligt! varje år hoppas jag att det blir lättare , och var gång jag inte befinner mig i bosnien så samlar jag på mig så mycket styrka & mod för att klara av det , men var gång jag står framför era gravar så försvinner det inom en blinkning med ögonen. än idag vill jag inte inse att återträffen med släkten kommer att bortsluta er. jag saknar era skratt , era torra skämt. jag saknar er glimt i ögat , men mest av allt saknar jag er närhet då familjen/släkten har det som bäst .. the time of our lifes. nuförtiden slutar varenda återträff i tårar , och det är för att ni saknas. mer än igår & mindre än imorn .. - jag älskar er.
, jag säger godnatt med en riktigt skön låt , som får alla minnen att kännas som verkliga - för stunden.
