ahmetovic

when i needed your ass. you were nowhere to be found.

; minusgraderna härskar utanför. kylan har i hemlighet börjat att smyga sig fram. den har även sakta men säkert lyckats att erövra hela landet. från alla håll och kanter. och trots att man sitter inne. så känner man hur kylan har ockuperat rummet. hur den har lagt sig över golvet med ingen som helst plan på att erbjuda lite värme. det har blivit fastställt - vi kommer inte undan.

; tallöst många ord marscherar i mitt huvud just nu. tallöst många tankar om svek och smärta. tallöst många gånger. drar jag mig själv ofrivilligt tillbaka. till din ytterdörr. och med nyckeln i handen. så finner jag inte styrkan inom mig. att låsa upp. att gå in och vara glad då jag ser dig. för egentligen. så finns du inte där. du befinner dig inte var du befann dig en gång. för länge sen. du existerar inte i mitt liv längre. och trots att du har lämnat ett enormt tomrum i mitt hjärta. så betyder det inte att du inte finns där alls. du finns. skillnaden är att du för tillfället inte är ett så glädjefullt minne som du en gång var. nu förknippar jag dig med sorg. saknad och smärta. och det gör ont. för det är inte så jag vill se dig .. det är inte det jag vill förknippa dig med. du är ju min sanna hjälte. du är min förebild. du är min favorit. - vad förändrades.

; varför blev det som det blev mellan oss. helt spänt och meningslöst. varför dog vi ut. en gång för alla. för en gång i tiden. var vi oslagsbara - men helt plötsligt försvann du ur mitt liv. med ingen som helst bra förklaring eller anledning till varför det skulle ske. du bara valde att du inte skulle betyda lika mycket som du gjorde. du skulle varken hänvisa eller rådgiva som förr. tyckte du att det var dags för mig att fortsätta min väg helt själv. breda ut mina vingar och flyga min egen väg. även om jag hade valt att stå vid din sida. resten av mitt liv.

; jag kan inte få ner i ord. hur jag känner just nu. i timmar har jag försökt att skriva ner det. men känslorna förblir kalla och oskrivna. fältet där jag började skriva kvarstår tomt. och jag frågar mig själv. varför jag är så känslokall? varför kan jag bara inte börja skaka. börja gråta och känna av dina elaka ord. låta dom knäcka mig för att du ska se hur du trycker ner mig. med ansiktet mot marken. för dina ord. dom är elaka. dom är kalla och dom är oerhört hjärtskärande. men du väljer att blunda för det. du väljer att se bara det du vill se.  kanske vill du se mig falla. kanske vill du såra och kanske vill beslagta allt jag har - vilket är stolthet. det vet jag inte. kanske. men en sak vet jag. - jag kommer aldrig att tillåta dig.

; natten till idag kändes meningslös. igår tog jag ett stort steg och erkände för mig själv. min kropp och mitt sinne. att jag är sjuk på riktigt. och då jag bestämde mig för att ringa dig och meddela det. meddela att jag har kommit ett steg längre på vägen. så väljer du att inte stå vid min sida. du som hade väntat på det här. istället väljer du att komma med elaka ord. du väljer att såra mig igen. jag satt där. i rummet. i mitten av sängen. med tårar i ögonen .. ändå lyckades jag att le. inombords ville jag att dom skulle falla som aldrig förr. men dom stod kvar och torkade ut i ögonen. precis som att dom aldrig fanns. och där satt jag återigen. i timmar framöver. och släppte osynliga tårar. som ingen såg. som ingen valde att torka bort från mina kinder. som vanligt föll dom och dog ut på mina läppar. som jag valde att svälja bort. - så ingen skulle veta. så ingen skulle förstå.

; du väljer kanske omedvetet att döda mig inombords. men jag ska dagligen bevisa för dig nu - att jag står på mina ben ..

 

; ett lyckligt skutt någonstans i norrköping =)

sta je bilo bona? pises tako tuzno :(

vad gjorde du här i norrköping?:P hehe