it's a cold war. i'm a colder soldier.
; hur många gånger har ni inte känt av att någon ljuger för er. rakt upp i ansiktet. men ni håller tyst. för ni vill inte få personen knäckt. istället väljer ni att ta över det på era axlar. som er egen börda. hur många gånger har ni insett att en person sårar er djupt och krossar ert hjärta i tallöst många bitar .. ja helt enkelt trycker ner er mot marken. utan att ni gör ett skit åt det.ni väljer att förneka det. som vanligt. och helt plötsligt står ni på ruta ett. igen .. hur många gånger har ni inte känt av hur en ni älskar bränner er på bål? dagligen .. och istället för att dra loss er själva. så väljer ni att förneka det. ni väljer att stå och kolla på. ni tillåter helt enkelt er älskade. ni överlåter makten till en som endast vill leka med den.. efter det undrar ni vad det är som händer. varför det är så fel.. men lägg en sak på minnet... fråga inte varför er älskade väljer att göra det .. det är ju självklart - ni har gett er tillåtelse . .
; i ett sökande på ljusare dagar. på en ärligare verklighet. så har jag hamnat i en ändlös labyrint av mörker. utan några som helst hjälpmedel på mig för att ta mig därifrån. kamp & strid är min adress. där smärta och sorg bor tillsammans med mig. vi delar på ett och samma boende. vi delar på min kropp. mitt hjärta. och min själ. jag gav mig ut på sökandet. det oändliga sökandet. utan att ha tränat på det. utan att söka upp faktan om vad kosekvenserna skulle komma att bli. overkliga tankar kom att stampa omkring i min hjärna. ibland kunde till och med hela mitt liv kännas overkligt. overkligt men aldrig meningslöst. för oavsett hur hårt livet kunde vara genom dagarna. så visste jag att det alltid fanns en mening med det. jag föddes för att vandra dom här mörka stigarna. jag föddes för att tillhöra dom som är under medeltalet. jag föddes för att vara annorlunda. att vara en favorit till några få. det är ironiskt att jag bara vill ha några sken utav världens sol. för det känns som om svarta moln har förföljt mig så länge jag kan minnas. det är ironiskt att jag vill ha något. som är så självklart för majoriteten. och det är ironiskt att jag strävar efter det som egentligen hela världen kan nå. problemen som folk runt omkring mig har.. verkar endast golva mig. och ibland känns det som att stenen jag bär på mina axlar. är alla andras förutom min .. how come? how did i end up here?
; min omgivning förstår ingenting. min spegelbild är inget annan är klar för dom . varför kan dom inte se. bortom all fasad. varför kan dom inte. gräva lite djupare. för att grund i botten se hur sköra mina ben är .. hur oftast allt bara faller ihop. jag skriver av mig. dagligen. jag skriver av min för min skull. för att lätta på mitt hjärta. men en sak säger mig att jag skriver av mig för att bättra på min själ. precis som att jag känner att jag behölver ha den renare än vad den är .. och hjärnan hänger inte med i svängarna helt plötsligt .. för jag här står jag . nästan felfri. och letar upp fel som inte ens finns. är det för min skull? eller för omgivningen? well, you tell me.
; återigen till en tankeställare .. om jag inte gråter. och inte skriver av mig. så håller jag ju allt inom mig.. och med tanke på att jag sällan finner någon som jag kan snacka ut med .. så skulle jag bryta ihop.. och det har jag inte råd med. inte mitt liv. för även om mina drömmar är långt ute i mörkret någonstans. så kan jag se dom. en dag kommer jag att vara så pass nära .. att jag bara kan ta dom i handen och vandra med dom längs gatan .. jag tror på livets mening. jag tror på allt som livet bringar . och jag avnjuter den oändliga lyckan jag dagligen upplever. och än idag. 20 år senare. så är jag förvånad över att ha lyckan. glädjen. hoppet. kärleken. tron och viljan kvar .. men jag har slutat att undra. jag förstod att det inte fanns en mening med att undra .. det satte bara hinder för att se livet för hur det verkligen var .. så nu undrar jag inte mer .. nu njuter jag av det. fullt ut. dagligen!
; it will take time. but i' will let you go. one day. just not today.
; i ett sökande på ljusare dagar. på en ärligare verklighet. så har jag hamnat i en ändlös labyrint av mörker. utan några som helst hjälpmedel på mig för att ta mig därifrån. kamp & strid är min adress. där smärta och sorg bor tillsammans med mig. vi delar på ett och samma boende. vi delar på min kropp. mitt hjärta. och min själ. jag gav mig ut på sökandet. det oändliga sökandet. utan att ha tränat på det. utan att söka upp faktan om vad kosekvenserna skulle komma att bli. overkliga tankar kom att stampa omkring i min hjärna. ibland kunde till och med hela mitt liv kännas overkligt. overkligt men aldrig meningslöst. för oavsett hur hårt livet kunde vara genom dagarna. så visste jag att det alltid fanns en mening med det. jag föddes för att vandra dom här mörka stigarna. jag föddes för att tillhöra dom som är under medeltalet. jag föddes för att vara annorlunda. att vara en favorit till några få. det är ironiskt att jag bara vill ha några sken utav världens sol. för det känns som om svarta moln har förföljt mig så länge jag kan minnas. det är ironiskt att jag vill ha något. som är så självklart för majoriteten. och det är ironiskt att jag strävar efter det som egentligen hela världen kan nå. problemen som folk runt omkring mig har.. verkar endast golva mig. och ibland känns det som att stenen jag bär på mina axlar. är alla andras förutom min .. how come? how did i end up here?
; min omgivning förstår ingenting. min spegelbild är inget annan är klar för dom . varför kan dom inte se. bortom all fasad. varför kan dom inte. gräva lite djupare. för att grund i botten se hur sköra mina ben är .. hur oftast allt bara faller ihop. jag skriver av mig. dagligen. jag skriver av min för min skull. för att lätta på mitt hjärta. men en sak säger mig att jag skriver av mig för att bättra på min själ. precis som att jag känner att jag behölver ha den renare än vad den är .. och hjärnan hänger inte med i svängarna helt plötsligt .. för jag här står jag . nästan felfri. och letar upp fel som inte ens finns. är det för min skull? eller för omgivningen? well, you tell me.
; återigen till en tankeställare .. om jag inte gråter. och inte skriver av mig. så håller jag ju allt inom mig.. och med tanke på att jag sällan finner någon som jag kan snacka ut med .. så skulle jag bryta ihop.. och det har jag inte råd med. inte mitt liv. för även om mina drömmar är långt ute i mörkret någonstans. så kan jag se dom. en dag kommer jag att vara så pass nära .. att jag bara kan ta dom i handen och vandra med dom längs gatan .. jag tror på livets mening. jag tror på allt som livet bringar . och jag avnjuter den oändliga lyckan jag dagligen upplever. och än idag. 20 år senare. så är jag förvånad över att ha lyckan. glädjen. hoppet. kärleken. tron och viljan kvar .. men jag har slutat att undra. jag förstod att det inte fanns en mening med att undra .. det satte bara hinder för att se livet för hur det verkligen var .. så nu undrar jag inte mer .. nu njuter jag av det. fullt ut. dagligen!
; it will take time. but i' will let you go. one day. just not today.
Kommentarer
Postat av: arnela
Här kommer jag med lite sent svar hehe..
Nyåret var toppen=) super mi je bilo, sad samo plugg, da boli glava =( vad händer i helgen?:)
Trackback
