this is not the end. it's not even the beginning of the end. but it is perhaps , the end of the beginning.

; trots den härligheten som vädret har bringat dom senaste dagarna, har jag inte lyckats med att ta mig ut ur mitt skal. mitt skal som isolerar mig ifrån allt jag håller kärt. efter att ha blivit väckt av solens strålar i ett antal dagar nu, skinande över mitt ansikte tills jag slog upp mina gröna ögon, klarar jag än idag inte att ställa mig upp på benen och finna min balans. det var inte länge sen , men nu är jag fast igen. och tragiskt nog minns jag aldrig hur jag lyckades att ta mina första steg, sist det hände , så var gång kör jag igång från början igen .. det sägs att mina ögon avslöjar en hel del om mig , vilket leder till att jag börjar fundera över ifall antingen omgivningen har blivit dålig på att läsa folk , eller ifall jag har blivit mycket bättre på att dölja saker. det får mig att undra ifall jag verkligen ler , med kropp , själ & läppar , då jag ler med mina ögon?

; jag vet att svaren finns inom mig , men tålamodet är som bortblåst med vinden. dagens emina klarar inte av ovissheten som en gång förr .. men det krävs inte mycket att stilla min själ .. ännu mindre krävs det ibland för att jag ska finna min ro. men just idag , har det krävts lite mer än vanligt. och just idag har det varit svårare än förut. men å andra sidan , så finns det en röst i mitt huvud. en röst som går på repeat , sägandes att det här inte är något värre än annat jag har klarat av. att jag ska hålla både hoppet och viljan kvar i mitt hjärta. för alla har vi våra tuffa tider , vi kan springa men aldrig gömma oss ifrån dom. så jag lyssnade på den rösten , ännu en gång. och ist för att ignorera mina bekymmer , så började jag att samla mig och ta itu med dom .. men en stund innan jag fann styrkan för det , så gav jag mig själv en - moment of weakness.

; ett antal timmar senare , sitter jag nu i soffan och ser klarare på saker. men ändå har jag inte kommit fram till någonting alls. jag förväntar mig självklart inte att allt ska förändras och bli bra över en dag, jag nöjer mig med stegen jag tar .. babysteps , that's how i do it. jag tänker inte påskynda det som jag hade tendens till förut. för då slutade det upp med att det alltid förr eller senare kom tillbaka .. den här gången tar jag det lungt och varsamt. den här gången lämnar jag inte någon lucka öppnen , för att det ska ha möjlighet att smyga sig in på mig igen .. den här gången gör jag det rätt. eller jag försöker iaf att göra så gott jag kan! - ännu en gång.



; you made my day today eddie <3 volim te , zivote moj!

Kommentarer
Postat av: laine

du är sämst på att uppdatera! hugo :P

2009-05-01 @ 21:16:30
URL: http://lenning.blogg.se/

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0