na kakvom si bio dnu. a ja sam te spasila.
; tystnaden svävar i atmosfären. medan regnet öser ner mot mina fönster. jag sitter i ett hörn av L-soffan med laptopen i mitt knä. jag är ensam hemma. men ändå hör jag röster som inte borde finnas där. röster som tar mig tillbaka till ensamheten. till rädslan. och till känslorna. rösterna jag hör. är bekanta. dom är mjuka och vänliga. men det stoppar inte min kropp för att skaka av rädsla samtidigt som jag lyssnar på vad dom har att säga. teoretiskt sätt så har dom nog ingenting att säga till mig. men innerst inne så vet jag att dom talar direkt till mitt hjärta. och så är jag fast. fast i det förflutna. som jag alltid lyckas fly ifrån. men frivilligt går tillbaka till. varför jag gör så mot mig själv? jag älskar väl att komma tillbaka. till den platsen som påminner mig om var allt började. till ruta ett.
; jag drömmer mig bort till det som brukade vara. jag drömmer mig bort till en tid jag älskade. jag drömmer mig bort till en tid som fortfarande håller mitt hjärta varmt. jag ler medan jag tänker. för trots att jag står still och bara drömmer. så har jag kommit någonvart. jag har kommit till var lyckan började. och ingenting är lika uppskattat eller älskat som att se hur allting började. om och om igen. för den känslan. den dagen och dom stunderna. det är något jag & mitt hjärta aldrig glömmer. så oavsett hur smärtsamt det kan vara att komma tillbaka och stå precis där jag står. så lider jag gärna. bara för att återuppleva känslan då mitt hjärta började le. det får mig inte att glömma smärtan. men det dämpar den något otroligt. & jag vet bestämt att jag hade valt att stanna förevigt i den smärtan. bara jag fick återuppleva min stund. min moment. mitt hjärtas första leende. dagligen. jag har gett upp allt. offrat allt jag hade. för att stanna. för att leva. för att uppleva. det som sällan händer i vår värld.
; med tallöst många droppar ovanför mig. som faller ner mot sitt öde. som är den oerhört kalla & grymma svenska marken. så räknar jag också hur många tårar jag är frivillig att släppa för att kunna återvända. realistiskt sätt kommer jag aldrig kunna det. men det finns något som ingen kan ta ifrån mig. det är min förmåga. min förmåga att drömma mig bort. till något som endast är mitt. och alla dessa regndroppar som förvandlas inom kort till isbitar. för nu haglar det utanför. får mig att vilja vara ute nu. ute i friheten. där all världens möjligheter faller ner på ens axlar. men där står inte jag. nej. jag sitter inne. och iakttar det inneifrån. kan någon förklara. varför jag står och kollar på hur min möjlighet sliter sig loss från mina händer. har den här stunden av svaghet gjort att jag inte har styrka att grabba tag i det som förut? jag vet inte. men jag vet. att oavsett när. hur och var jag än befinner mig. så har jag förmågan inom mig. att drömma mig bort.
; ensam. det är jag nu. ensam. det är jag i mina drömmer. men det är två olika grader av ensamhet. ensamheten nu. den kommer utav sig själv. den måste acceptera. och leva med. det är vad ödet har att erbjuda mig just nu. ensamheten i mina drömmer. det väljer jag själv. för dina drömmar skapar du hur dom passar dig. idiotiskt av mig att drömma bort mig ensam? absolut inte. för den lyckan. den glädjen. och dom känslorna. får dig att känna dig allt annat än ensam. för ensamheten är ingenting du tänker på. när du är omringad och ockuperad av allt du någonsin drömt om. så ja. jag drömmer bort mig till drömmar. hur det ska låta vettigt. har jag ingen aning om. men förstår inte jag. så kan jag inte hjälpa er. men vettigt. behöver det inte vara. för att jag ska vara lycklig. för det är jag - LYCKLIG.
; jag drömmer mig bort till det som brukade vara. jag drömmer mig bort till en tid jag älskade. jag drömmer mig bort till en tid som fortfarande håller mitt hjärta varmt. jag ler medan jag tänker. för trots att jag står still och bara drömmer. så har jag kommit någonvart. jag har kommit till var lyckan började. och ingenting är lika uppskattat eller älskat som att se hur allting började. om och om igen. för den känslan. den dagen och dom stunderna. det är något jag & mitt hjärta aldrig glömmer. så oavsett hur smärtsamt det kan vara att komma tillbaka och stå precis där jag står. så lider jag gärna. bara för att återuppleva känslan då mitt hjärta började le. det får mig inte att glömma smärtan. men det dämpar den något otroligt. & jag vet bestämt att jag hade valt att stanna förevigt i den smärtan. bara jag fick återuppleva min stund. min moment. mitt hjärtas första leende. dagligen. jag har gett upp allt. offrat allt jag hade. för att stanna. för att leva. för att uppleva. det som sällan händer i vår värld.
; med tallöst många droppar ovanför mig. som faller ner mot sitt öde. som är den oerhört kalla & grymma svenska marken. så räknar jag också hur många tårar jag är frivillig att släppa för att kunna återvända. realistiskt sätt kommer jag aldrig kunna det. men det finns något som ingen kan ta ifrån mig. det är min förmåga. min förmåga att drömma mig bort. till något som endast är mitt. och alla dessa regndroppar som förvandlas inom kort till isbitar. för nu haglar det utanför. får mig att vilja vara ute nu. ute i friheten. där all världens möjligheter faller ner på ens axlar. men där står inte jag. nej. jag sitter inne. och iakttar det inneifrån. kan någon förklara. varför jag står och kollar på hur min möjlighet sliter sig loss från mina händer. har den här stunden av svaghet gjort att jag inte har styrka att grabba tag i det som förut? jag vet inte. men jag vet. att oavsett när. hur och var jag än befinner mig. så har jag förmågan inom mig. att drömma mig bort.
; ensam. det är jag nu. ensam. det är jag i mina drömmer. men det är två olika grader av ensamhet. ensamheten nu. den kommer utav sig själv. den måste acceptera. och leva med. det är vad ödet har att erbjuda mig just nu. ensamheten i mina drömmer. det väljer jag själv. för dina drömmar skapar du hur dom passar dig. idiotiskt av mig att drömma bort mig ensam? absolut inte. för den lyckan. den glädjen. och dom känslorna. får dig att känna dig allt annat än ensam. för ensamheten är ingenting du tänker på. när du är omringad och ockuperad av allt du någonsin drömt om. så ja. jag drömmer bort mig till drömmar. hur det ska låta vettigt. har jag ingen aning om. men förstår inte jag. så kan jag inte hjälpa er. men vettigt. behöver det inte vara. för att jag ska vara lycklig. för det är jag - LYCKLIG.
Kommentarer
Postat av: amila
älskar din blogg :)
Trackback
