if there's nothing missing in my life. then why do these tears come at night.
; högt upp i den bladlösa trädkronan. som är täckt av snö. ser jag hopp. ser jag möjligheter. för just den här tidiga snön i år. har kommit med mirakel. precis som varje år. så här dags. snön för med sin nya chanser. nya tag. & nya möjligheter. snön täcker det gamla. det otäcka. och det smärtfulla. den kommer endast en gång per år. i en årstid. endast en. medan vi ser & känner av sol, regn och blåst 365 dagar året om. varför? är det för att samla på oss så mycket som möjligt utav det som gör ont. utav det som inte räcker till. utav det som inte är älskvärt. för att sedan täcka alla hemligheter. med snö. för efter snön. så kommer ett nytt år. och då öppnar dom flesta sina ögon. och startar om sitt liv. men varför krävs det snö och nytt år. för att vi ska kunna ta tag i det. som vi gömmer i garderoben? varför inte dra ut det redan nu. och börja leva? kanske för att det känns så mycket renare. så mycket enklare och så mycket mer annorlunda än sist. kanske har man funnit hoppet inom sig igen. har man det. så borde man hålla hårt i det. för hoppet har en tendens att försvinna. försvinna och lämna ens själ. precis som dagarna passerar förbi i det pågående året. och dina hemligheter väntar på att bli täcka. begravda. och bortspolade. av den mäktiga snön. samtidigt som din själ väntar på det kommande året. på dom kommande möjligheterna. på dom nya tagen. ja. högt upp i den bladlösa trädkronan. som nu består av brutna grenar med snö & istappar. så ser jag mitt hopp och mina möljligheter. jag. så som majoriteten i världen. har väntat på den här årstiden. på den här snön. och väntar ivrigt på det kommande året. för då tar jag mina nya tag. jag gör det jag borde gjort för länge sen. jag lämnar det. det gör jag. 1 januari 2009.
; nästa uppehåll ; Landskrona. Landskrona. så löd meddelandet som spelades upp i tåget. jag tog mina saker och gick mot dörrarna. för att stiga av. efter så många timmar sittande ner. så var det skönt att sträcka på benen. dörrarna öppnades och jag häpnade. ingenting var sig likt. Landskrona var annorlunda. Landskronas hemligheter var täckta med snö. man kunde varken se eller känna av kriminalliteten. man kunde inte märka av hatet som folk bar djupt inom sig. nej. allt det var täckt med underbar snö. det var som begravt under den här massan. och för varje steg som togs. så blev hemligheter mer nedtryckta med ingen som helst chans att ta sig upp. utan deras enda utväg var att bli bortspolade. frid. kärlek. & ärlighet. det andades jag in. luften var ren. inga hemligheter. även om tidningen sa helt andra saker. så visste jag. att man skulle ta vara på tiden. vem vet. hur länge det skulle dröja. innan Landskrona. föll tillbaka till vad det en gång var. en mörk stad. där alla har sålt sin själ. ett enormt hav där staden håller på att sjunka. ingen vill bli räddad. & ingen vill rädda dom. chanslösa. det är precis vad alla invånare är.
; i flera timmar har jag suttit nu och iakttagit snön. den fortsätter att falla. den fortsätter att dölja. & den kommer inte ge sig förrän varenda hemlighet har lämnat staden. jag ser hur ljuset från gatubelysningen flimrar samtidigt som det störtar ner mot den snötäcka asfalten. och jag tänker. har jag äntligen flytt mitt mörker? eller kommer det återigen att möta mig. & ta mig i handen. så fort snön har smält bort. och är bortblåst med vinden. tills ytterligare några årstider senare?
; har jag väntat på snön. för att den täcka det jag har upplevt. täcka mina dåliga val? täcka min personlighet. mina egenskaper och den människan jag har kommit att bli? trivs jag inte med mig själv? eller är det bara dom dåliga valen som talar för sig själva? vad kommer jag göra annorlunda den här gången? kommer jag att följa mina egna fotspår. eller kommer jag att skapa nya? kommer jag att vara precis samma person som jag var. som jag är nu. vad kommer att förändras? är det jag? kommer jag att acceptera mitt nya liv. kommer jag att finna orken & lusten inom mig. att börja om från början. och kämpa för att nå ytterligare några mål? har jag slutligen bestämt mig för att ge upp allt jag har. allt jag skapat och allt jag älskar för att gå vidare. är det vad jag vill ha utav snön? eller kommer jag stanna. precis där jag är. och fortsätta leva som jag gör. med det jag har. med det jag älskar och det jag har skapat. nöjd med mitt liv. samtidigt som jag förbannar mig själv för att inte ha tagit ett okänt steg? vad förändras? vart tar vägen mig? kommer jag någonsin komma fram till det?
; snöflingor är precis som regndroppar. lika självständiga och lika unika. dom står för olika saker & har olika historier bakom sig att berätta. dom är kalla. dom är blöta. och dom är oändligt många. snöflingor har bara en varmare personlighet. ljusare vägar att erbjuda. för varje snöflinga som faller. ska ett hjärta. börja slå. för varje snöflinga som faller. måste en av oss alla gå. för varje snöflinga som faller. finns det EN NY VÄG ATT GÅ. jag har hittat min väg. och jag kommer att följa den. oavsett vart den leder mig. jag har mitt hopp. min styrka och min självsäkerhet med mig. viktigaste utav allt är att jag har mig själv med mig. jag har huvudet på plats. jag kommer att vara lycklig. vilken världsände jag än befinner mig i. för lyckan kan bara komma in till mig. om jag är villig att öppna dörren. jag är redo. så nu står jag ute. mitt i ingenstans. i väntan på mina snöflingor. som jag älskar att få mot mitt ansikte samtidigt som jag kollar upp mot skyn och talar ut. jag väntar på att min väg ska ljusna. och ta mig härifrån. det vet jag att den gör. jag ska bara ha lite tålamod och ge det tid. - min är kommen. och jag tar den i handen och går iväg. jag avslöjar mer. om drygt en månad .. men tills dess. håll utkik efter den bladlösa trädkronan som består utav brutna grenar med istappar. som är täckt av snö. den som innehåller. dina nya möjligheter. håll utkik min vän.
; nästa uppehåll ; Landskrona. Landskrona. så löd meddelandet som spelades upp i tåget. jag tog mina saker och gick mot dörrarna. för att stiga av. efter så många timmar sittande ner. så var det skönt att sträcka på benen. dörrarna öppnades och jag häpnade. ingenting var sig likt. Landskrona var annorlunda. Landskronas hemligheter var täckta med snö. man kunde varken se eller känna av kriminalliteten. man kunde inte märka av hatet som folk bar djupt inom sig. nej. allt det var täckt med underbar snö. det var som begravt under den här massan. och för varje steg som togs. så blev hemligheter mer nedtryckta med ingen som helst chans att ta sig upp. utan deras enda utväg var att bli bortspolade. frid. kärlek. & ärlighet. det andades jag in. luften var ren. inga hemligheter. även om tidningen sa helt andra saker. så visste jag. att man skulle ta vara på tiden. vem vet. hur länge det skulle dröja. innan Landskrona. föll tillbaka till vad det en gång var. en mörk stad. där alla har sålt sin själ. ett enormt hav där staden håller på att sjunka. ingen vill bli räddad. & ingen vill rädda dom. chanslösa. det är precis vad alla invånare är.
; i flera timmar har jag suttit nu och iakttagit snön. den fortsätter att falla. den fortsätter att dölja. & den kommer inte ge sig förrän varenda hemlighet har lämnat staden. jag ser hur ljuset från gatubelysningen flimrar samtidigt som det störtar ner mot den snötäcka asfalten. och jag tänker. har jag äntligen flytt mitt mörker? eller kommer det återigen att möta mig. & ta mig i handen. så fort snön har smält bort. och är bortblåst med vinden. tills ytterligare några årstider senare?
; har jag väntat på snön. för att den täcka det jag har upplevt. täcka mina dåliga val? täcka min personlighet. mina egenskaper och den människan jag har kommit att bli? trivs jag inte med mig själv? eller är det bara dom dåliga valen som talar för sig själva? vad kommer jag göra annorlunda den här gången? kommer jag att följa mina egna fotspår. eller kommer jag att skapa nya? kommer jag att vara precis samma person som jag var. som jag är nu. vad kommer att förändras? är det jag? kommer jag att acceptera mitt nya liv. kommer jag att finna orken & lusten inom mig. att börja om från början. och kämpa för att nå ytterligare några mål? har jag slutligen bestämt mig för att ge upp allt jag har. allt jag skapat och allt jag älskar för att gå vidare. är det vad jag vill ha utav snön? eller kommer jag stanna. precis där jag är. och fortsätta leva som jag gör. med det jag har. med det jag älskar och det jag har skapat. nöjd med mitt liv. samtidigt som jag förbannar mig själv för att inte ha tagit ett okänt steg? vad förändras? vart tar vägen mig? kommer jag någonsin komma fram till det?
; snöflingor är precis som regndroppar. lika självständiga och lika unika. dom står för olika saker & har olika historier bakom sig att berätta. dom är kalla. dom är blöta. och dom är oändligt många. snöflingor har bara en varmare personlighet. ljusare vägar att erbjuda. för varje snöflinga som faller. ska ett hjärta. börja slå. för varje snöflinga som faller. måste en av oss alla gå. för varje snöflinga som faller. finns det EN NY VÄG ATT GÅ. jag har hittat min väg. och jag kommer att följa den. oavsett vart den leder mig. jag har mitt hopp. min styrka och min självsäkerhet med mig. viktigaste utav allt är att jag har mig själv med mig. jag har huvudet på plats. jag kommer att vara lycklig. vilken världsände jag än befinner mig i. för lyckan kan bara komma in till mig. om jag är villig att öppna dörren. jag är redo. så nu står jag ute. mitt i ingenstans. i väntan på mina snöflingor. som jag älskar att få mot mitt ansikte samtidigt som jag kollar upp mot skyn och talar ut. jag väntar på att min väg ska ljusna. och ta mig härifrån. det vet jag att den gör. jag ska bara ha lite tålamod och ge det tid. - min är kommen. och jag tar den i handen och går iväg. jag avslöjar mer. om drygt en månad .. men tills dess. håll utkik efter den bladlösa trädkronan som består utav brutna grenar med istappar. som är täckt av snö. den som innehåller. dina nya möjligheter. håll utkik min vän.
Kommentarer
Trackback
