you're taking back .. everything you ever gave me.
; så många dagar senare. är jag där. återigen. just där var jag inte vill vara. lika förvirrad. sårad & ensam som förut. sitter jag i rummet intill. jag försöker att sluta öronen så att jag inte hör. allt det du säger till mig. för det sårar. och du inser inte det. jag är ju trots allt den som alltid vill höra sanningen. oavsett hur ont det gör. det jag inte insåg var att det skulle göra så ont att höra allt det här från dig. men det fick inte dig att sluta - du fortsatte tills jag föll ner på mina bara knä.
; den här gången har jag varken viljan. lusten eller styrkan med mig för att ställa mig upp på benen igen. den här gången känns det som att det var en gång för mycket. att du verkligen tog i. för att se mig falla ner mot marken. slå till riktigt hårt. och stanna där. helt medvetslös. skulle det göra dig lycklig? skulle det göra dig till en bättre människa? skulle det göra dig till en starkare person. säg mig. för jag vill veta. vad du fick utav det?
; så där stod jag. helt blockerad. med ingen som helst utväg. och även som medvetslös i rummet bredvid. kunde jag höra varenda ord du sa. jag lunde höra allt. speciellt det jag inte ville. men det som förvånar mig är att du inte hörde mitt skrik då det högg i mitt hjärta. för var ord du slängde ur dig. om och om igen. känns som om hela världen stannade till och hoppade över ett andetag för min skull. men du fortsatte. för du hörde inte ... brydde du dig ens?
; du kommer dö utav din sjukdom ; jag älskar dig inte sådan ; jag klarar inte av att se dig såå .. var det lönt? tror du verkligen att jag sitter själv och väljer hur mycket den ska ta på mig. hur mycket jag ska låta den övervinna mig. tror du verkligen att sjukdommen var mitt eget val? det är inte mitt fel. att jag har blivit så som jag har blivit. det är inte mitt fel att styrkan inte är lika stor. men du av alla borde väl förstå? för det var jag som stöttade dig genom dina hårdaste fall. jag fick dig att se ljust på livet igen. och det är så här du tackar mig? jag förväntade mig att du skulle vara den största hjälpen. inte för att du skulle ge mig något tillbaka. aldrig. utan för att det alltid har varit du som har älskat mig mest. som har trott på mig mest. men saker har visst förändrats . du kunde iaf ha sagt till. så jag följde med i svängarna. istället tappade jag bort mig själv på den raka vägen som aldrig fanns. var tog vi vägen?
; så medan jag satt i rummet intill. kunde jag höra hur du bara kallt. la dig i sängen & lät det vara. precis som att det aldrig hade hänt. du kanske hoppas på att det ska försvinna med natten för att tina bort i morgondimman. men det kommer stanna inne hos mig. och det kommer riva i varenda kroppsdel & organ varje gång jag möter din blick. dina ord kommer att eka i mina öron. och smärtan som du bringade har ristat in sig i mitt hjärta .. jag väljer att inte förstå det som hände precis . för det gör ont att det var just du .. det finns ett helvete - att vara ensam. det finns ett himmelrike - att kunna vara det. nu står jag helt förvirrad i mitten av vägen .. vet nt om jag ska gå mot helvetet eller mot himlen .. å andra sidan tror jag att jag trivs bäst här i mitten någonstans. där jag är ensam både för att jag är det & för att jag vill vara det .. trodde bara att du skulle gå den här stigen av smärta med mig .. men du valde att stanna då den blev allt längre & allt mer smärtsam. du valde det - ikväll fick jag det bevisat .. ikväll fick jag ont! - tack .
; men som en nära vän sa till mig ; dirt of your shoulder .. så det gör jag ikväll .. det här har aldrig ägt rum .. inte i mitt liv .. - i'm out . / E
; den här gången har jag varken viljan. lusten eller styrkan med mig för att ställa mig upp på benen igen. den här gången känns det som att det var en gång för mycket. att du verkligen tog i. för att se mig falla ner mot marken. slå till riktigt hårt. och stanna där. helt medvetslös. skulle det göra dig lycklig? skulle det göra dig till en bättre människa? skulle det göra dig till en starkare person. säg mig. för jag vill veta. vad du fick utav det?
; så där stod jag. helt blockerad. med ingen som helst utväg. och även som medvetslös i rummet bredvid. kunde jag höra varenda ord du sa. jag lunde höra allt. speciellt det jag inte ville. men det som förvånar mig är att du inte hörde mitt skrik då det högg i mitt hjärta. för var ord du slängde ur dig. om och om igen. känns som om hela världen stannade till och hoppade över ett andetag för min skull. men du fortsatte. för du hörde inte ... brydde du dig ens?
; du kommer dö utav din sjukdom ; jag älskar dig inte sådan ; jag klarar inte av att se dig såå .. var det lönt? tror du verkligen att jag sitter själv och väljer hur mycket den ska ta på mig. hur mycket jag ska låta den övervinna mig. tror du verkligen att sjukdommen var mitt eget val? det är inte mitt fel. att jag har blivit så som jag har blivit. det är inte mitt fel att styrkan inte är lika stor. men du av alla borde väl förstå? för det var jag som stöttade dig genom dina hårdaste fall. jag fick dig att se ljust på livet igen. och det är så här du tackar mig? jag förväntade mig att du skulle vara den största hjälpen. inte för att du skulle ge mig något tillbaka. aldrig. utan för att det alltid har varit du som har älskat mig mest. som har trott på mig mest. men saker har visst förändrats . du kunde iaf ha sagt till. så jag följde med i svängarna. istället tappade jag bort mig själv på den raka vägen som aldrig fanns. var tog vi vägen?
; så medan jag satt i rummet intill. kunde jag höra hur du bara kallt. la dig i sängen & lät det vara. precis som att det aldrig hade hänt. du kanske hoppas på att det ska försvinna med natten för att tina bort i morgondimman. men det kommer stanna inne hos mig. och det kommer riva i varenda kroppsdel & organ varje gång jag möter din blick. dina ord kommer att eka i mina öron. och smärtan som du bringade har ristat in sig i mitt hjärta .. jag väljer att inte förstå det som hände precis . för det gör ont att det var just du .. det finns ett helvete - att vara ensam. det finns ett himmelrike - att kunna vara det. nu står jag helt förvirrad i mitten av vägen .. vet nt om jag ska gå mot helvetet eller mot himlen .. å andra sidan tror jag att jag trivs bäst här i mitten någonstans. där jag är ensam både för att jag är det & för att jag vill vara det .. trodde bara att du skulle gå den här stigen av smärta med mig .. men du valde att stanna då den blev allt längre & allt mer smärtsam. du valde det - ikväll fick jag det bevisat .. ikväll fick jag ont! - tack .
; men som en nära vän sa till mig ; dirt of your shoulder .. så det gör jag ikväll .. det här har aldrig ägt rum .. inte i mitt liv .. - i'm out . / E
Kommentarer
Trackback
