i want to love again . i need to love again . <3
; jag har låst blicken på tagentbordet. förstår inte varför jag inte kan skriva ner det lika lätt som jag tänker det. har suttit i timmar & försökt. men jag kommer ingenvart. helt plötsligt får jag gåshud. jag vänder mig om & ser att fönstret är stängt. men trots det så är rummet fortfarande iskallt. & det för mig vidare in på tankar om att antingen så finns ditt spöke vid min sida igen. eller så är det frosten utanför som är skyldig till den här eländiga kylan. i vilket fall som helst känner jag mig både helt frusen & hopplös. inget av det är positivt just nu - ingenting.
; elementet bränns så hett det är. men fönsterkarmen ovanför är värre än istapparna på utsidan. jag förstår inte hur det är möjligt. men återigen så vet jag att det är något konstigt som sker. frågan är bara. vad det är den här gången. persiennerna är slutna. men jag väljer att dra upp dom helt. har inte på någon belysning i rummet just nu. utan jag låter belysningen utanför göra sitt. som nu består av svaga stjärnor tallöst många mil härifrån. som ändå lyser tillräckligt starkt för att vara så långt bort och för att vi ska veta att dom finns. och då minns jag. hur vi brukade kolla på stjärnorna ihop. nu får jag nöja mig med att vi befinner oss under en och samma stjärnhimmel. nöja mig med att vi aldrig kommer att få räkna dom tillsammans igen. att vi aldrig kommer att ligga i gräset & bara prata. prata om hur mycket vi betydde för varandra & hur mycket vi älskade varandra. - som en blixt från den klara himmelen blev jag lämnad kvar. helt ensam. att leva ensam. utan dig. att älska dig. men att inte bli älskad tillbaka! - inte som förut.
; jag försvinner sakta in i mörkret med stjärnorna. otroligt nog så smälter mina ögon in. dom gnistrar lika starkt & ljuvligt som stjärnorna ovanför. några få sekunder senare förlorar dom glimten. & i just den omtalade sekunden hade tallöst många tårar fallit nerför mina kinder & dött ut på mina läppar. mina tårar fick mig att inse att vi inte delar någonting som vi delade förut. vi delar inte ens våra minnen. känns som att dom endast lever vidare genom mig. för jag vet inte ens om man kan minnas i den värld var du befinner dig i just nu. kan man älska & kan man gråta.. vad kan ni göra där. för just nu är din värld helt annorlunda. men inte tillräckligt annorlunda för att du inte ska känna igen min kärlek & min saknad - den är alltid densamma. vart du än befinner dig.
; förutom din röst. dina ögon & ditt leende. så saknar jag din närhet. dina kramar & din kärlek. jag önskar att jag kunde känna den lika starkt som förut. men dessvärre så har den känslan svalnat. precis som din närhet. precis som din värme. och även om jag hör din röst eka i mina öron som inspelad musik. så bär den inte på den mjukhet som din röst gjorde. då du fanns till. då du stod bredvid mig. något fattas. jag kan bara inte sätta fingret på vad. mitt hjärta säger bestämt att det inte är något annat än du - lyssna till ditt hjärta. det kan aldrig leda dig fel.
; en längre tid har jag valt att stå i mörkret & blunda för alltihop. blunda för det faktum att du inte finns. men nu så har jag tagit mig själv i kragen. tänt ljuset och insett. att jag fortfarande är ensam. att du inte kommer att komma tillbaka. & att jag föralltid kommer bära med mig just den här känslan. dom här minnena & den här saknaden. jag har tänt ljuset & stigit över tröskeln från mina drömmar & min fantasi till verkligeheten. så många år senare har jag valt att möta den med vitögat. jag kan lätt säga att det var något av det svåraste & mest obekväma jag har slutfört. men jag gjorde det. - för din skull.
; jag vill inte vara rädd för att älska. vill inte längre frukta att min kärlek kommer att föra folk långt bort ifrån mig. jag vill kunna lita på någon utan att frukta att mina hemligeheter kommer att föra folk bakom ljuset. jag kräver inte mycket. jag kräver bara du hjälper mig att finna mitt mod .. att du hjälper mig att våga börja om från början igen .. för utan din hjälp & utan din tillåtelse. så tror jag aldrig att jag kommer att ta mig vidare från ruta ett. men småningom så klarar jag det .. även om jag så rör mig med - babysteps!
; nu orkar jag inte mer .. är helt knäckt .. älskar & saknar dig .. mer & mer för varje dag. nej , tiden förändrar ingenting. tiden underlättar ingenting. det gör fortfarande lika ont som första dagen. om inte lite mer just nu. - jag älskar dig! <3
; elementet bränns så hett det är. men fönsterkarmen ovanför är värre än istapparna på utsidan. jag förstår inte hur det är möjligt. men återigen så vet jag att det är något konstigt som sker. frågan är bara. vad det är den här gången. persiennerna är slutna. men jag väljer att dra upp dom helt. har inte på någon belysning i rummet just nu. utan jag låter belysningen utanför göra sitt. som nu består av svaga stjärnor tallöst många mil härifrån. som ändå lyser tillräckligt starkt för att vara så långt bort och för att vi ska veta att dom finns. och då minns jag. hur vi brukade kolla på stjärnorna ihop. nu får jag nöja mig med att vi befinner oss under en och samma stjärnhimmel. nöja mig med att vi aldrig kommer att få räkna dom tillsammans igen. att vi aldrig kommer att ligga i gräset & bara prata. prata om hur mycket vi betydde för varandra & hur mycket vi älskade varandra. - som en blixt från den klara himmelen blev jag lämnad kvar. helt ensam. att leva ensam. utan dig. att älska dig. men att inte bli älskad tillbaka! - inte som förut.
; jag försvinner sakta in i mörkret med stjärnorna. otroligt nog så smälter mina ögon in. dom gnistrar lika starkt & ljuvligt som stjärnorna ovanför. några få sekunder senare förlorar dom glimten. & i just den omtalade sekunden hade tallöst många tårar fallit nerför mina kinder & dött ut på mina läppar. mina tårar fick mig att inse att vi inte delar någonting som vi delade förut. vi delar inte ens våra minnen. känns som att dom endast lever vidare genom mig. för jag vet inte ens om man kan minnas i den värld var du befinner dig i just nu. kan man älska & kan man gråta.. vad kan ni göra där. för just nu är din värld helt annorlunda. men inte tillräckligt annorlunda för att du inte ska känna igen min kärlek & min saknad - den är alltid densamma. vart du än befinner dig.
; förutom din röst. dina ögon & ditt leende. så saknar jag din närhet. dina kramar & din kärlek. jag önskar att jag kunde känna den lika starkt som förut. men dessvärre så har den känslan svalnat. precis som din närhet. precis som din värme. och även om jag hör din röst eka i mina öron som inspelad musik. så bär den inte på den mjukhet som din röst gjorde. då du fanns till. då du stod bredvid mig. något fattas. jag kan bara inte sätta fingret på vad. mitt hjärta säger bestämt att det inte är något annat än du - lyssna till ditt hjärta. det kan aldrig leda dig fel.
; en längre tid har jag valt att stå i mörkret & blunda för alltihop. blunda för det faktum att du inte finns. men nu så har jag tagit mig själv i kragen. tänt ljuset och insett. att jag fortfarande är ensam. att du inte kommer att komma tillbaka. & att jag föralltid kommer bära med mig just den här känslan. dom här minnena & den här saknaden. jag har tänt ljuset & stigit över tröskeln från mina drömmar & min fantasi till verkligeheten. så många år senare har jag valt att möta den med vitögat. jag kan lätt säga att det var något av det svåraste & mest obekväma jag har slutfört. men jag gjorde det. - för din skull.
; jag vill inte vara rädd för att älska. vill inte längre frukta att min kärlek kommer att föra folk långt bort ifrån mig. jag vill kunna lita på någon utan att frukta att mina hemligeheter kommer att föra folk bakom ljuset. jag kräver inte mycket. jag kräver bara du hjälper mig att finna mitt mod .. att du hjälper mig att våga börja om från början igen .. för utan din hjälp & utan din tillåtelse. så tror jag aldrig att jag kommer att ta mig vidare från ruta ett. men småningom så klarar jag det .. även om jag så rör mig med - babysteps!
; nu orkar jag inte mer .. är helt knäckt .. älskar & saknar dig .. mer & mer för varje dag. nej , tiden förändrar ingenting. tiden underlättar ingenting. det gör fortfarande lika ont som första dagen. om inte lite mer just nu. - jag älskar dig! <3
Kommentarer
Trackback
