ahmetovic

. ramadan. 1 månad. 30 dagar. 720 timmar. 43200 minuter. är olyckligtvis över.

emina kan inte förstå. emina vill inte förstå. emina står helt förbluffad. för en månad sedan. så var jag helt ivrig i väntan på ramadan. min favorit månad hade anlänt. den visades klart och tydligt på varje kalender. i varje agenda. den oerhört omtalade månaden var här. längtan var över. men innan jag visste ordet av , så var längtan tillbaka på exakt samma plats. damn we're here all over again.

idag satt jag vid matbordet. och den vardagliga matlusten , den fanns inte där helt enkelt. min matlust brukade alltid gå ut på kakor eller marabou amigo. men även den hungern var utplånad. konstigt nog visste jag varför. det var inte för att jag var trött. eller seg.  utan helt enkelt för att jag visste , att det var årets sista iftar. nu skulle inte den glimten i ögat finnas när man såg matbordet dukat. nu skulle inte dom otroliga fnissen & skratten finnas när alla samlas för att äta. den gemenskapen då man kallar över folk eller drar iväg till någon. jaa , det blir en helt annan sak nu! olyckligtvis är vi tillbaka på helt vanliga vardagar .. som jag absolut inte ser fram emot. men nästa år. har vi ännu en månad framför oss. av lycka . gemenskap & glädje. det enda vi måste göra. är att längta & hålla ut.


                                      and when you start to miss me. remember , you let me go!