ahmetovic

Min älskade kusin, jag älskar dig! Jag tänker på dig varje dag. Jag känner dina armar omkring mig och det är så jag klarar mig igenom mina dagar. Jag vet att du kollar på mig uppifrån och jag vet att du kan se. Kanske därför känns det som om du guidar mig till den rätta vägen. Det är väldigt svårt utan dig, och det underlättar inte då jag vet att jag har dagar kvar i detta liv, dagar utav oändlig smärta som handlar om dig.. Folk säger alltid till mig, att livet kommer bli bättre. Men hur kan det vara bättre, utan dig vid min sida? Oavsett hur hårt dem än försöker att hjälpa mig att komma över den här smärtan så är jag fullt övertygad om att det aldrig kommer bli detsamma igen. Jag vet att vi kommer mötas en dag. I himlen ovanför. Det är en sak som hjälper mig att aldrig glömma din kärlek.

Min älskade kusin, jag älskar dig! Du är med mig varje dag. Jag kommer bära din kärlek med mig, till den underbara dagen. Jag förstår inte hur detta kunde hända dig, du som var så god och glad. Du som fick värsta ovädret att kännas som sol. Du som var min allra bästa vän. Du som var den enda killen jag älskade och litade på. Sen försvann du också. Snart fyra år sen. För vissa är det asbolut ingenting. För mig är det som oändligt stor evighet. Mitt liv är definitivt inte detsamma längre. Allt känns så enormt meningslöst utan dig. Jag skakar medan jag skriver detta. Jag kan inte förstå att jag skriver till en maskin istället för att tala med dig. Jag var och besökte din grav i somras. Jag kände mig så stolt för att klara av det. Däremot kunde jag inte gå därifrån när jag väl hade kommit fram. Jag kom till din rätt ofta, satt och snackade till dig om våra gamla goda tider. Jag visste att du kunde höra mig. Jag visste att du fanns där.

Jag saknar att kunna ringa dig. Få höga telefonräkningar. Jag saknar att höra ditt skratt, eller känna dina armar då du kramade om mig. Jag saknar att kunna flippa med dig, eller prata ut om alla problem. Vi kunde snacka om allt. Men nu finns du inte mer. Jag saknar dig. Jag vet inte på vilka mer sätt jag ska bevisa eller säga det på. Men jag saknar dig. Jag saknar ditt leende, som ler mot mig som bara du kan och en gång gjorde. Jag älskar ditt leende. Jag saknar dina ord, ord som bara jag fick höra. Gud vad jag älskade och lyssna på dig. Din kram, den tar mig till sig. Och kramar mig som bara du en gång i tiden gjorde. Gav mig en trygghet som jag inte ville vara utan. Jag älskade och ha dina armar runt om mig. Jag saknar din vänskap, den gav mig glädje, den gav mig allt jag behövde. Jag älskade din vänskap. Men just nu - så kan jag inte se ditt leende och Jag hör inte dina ord. Din kram räcker inte hit men din vänskap känner jag var jag än är. För den glömmer jag aldrig - jag bär den inom mig.

- Na nasa mijesta vracam se, suza vrela niz lice krene. U srcu mom osjetim kao da si pored mene. Pola sam svijeta prosla, boljeg rodjaka nisam nasla, cak i da srce promjenim - opet bi tebe voljela.

;     Vi är under samma himmel. Samma sol skiner på oss både. Om natten när jag tittar på stjärnorna, vet jag att du också kan se dom. Men vi ser inte varandra. Vi befinner oss, mer eller mindre,  i samma värld. Och i min fantasi hör jag din röst lika tydligt som sist du stod jämte mig. Men nu gör du inte det längre. Jag vill bara sträcka ut min hand till dig, och du ska krama om mig som en gång i tiden då vi var vänner.   -  Jag saknar det. Jag saknar dina ord. Jag saknar dig. - Jag älskar dig