ahmetovic

ett leende förändrar något, två förändrar mycket - men idag förändrade just MITT leende precis allt.

here we go again. tentan gick skit bra, bättre än vad jag hade förväntat mig faktiskt. men däremot så var den tuff som fan. kändes nästan som elit nivå. alla ord på engelska snurrar runt i mitt huvud än, men det är bara att släppa det, för det kändes faktiskt som att jag klarade mig, och inte på gränsen utan faktiskt mot toppen :)

så idag när jag steg på bussen kände jag bara hur omöjligt allt var. den var proppfull och jag var svintrött. men det fanns en plats kvar som bara glänste och erbjöd sig.. efter någon station hoppar en äldre dam på, helt vilse och rädd. självklart så god hjärtad som jag är, gick jag upp och log mot henne och erbjöd henne att slå sig ner. och det gjorde hon minsann. helt plötsligt började det att lysa starkt om den här damen - trygghet heter det. hon ville då föra en konversation med mig, och efter en kort stund in i snacket började hon beundrade mig för mina val i livet, samt mina drömmar och mål. vi pratade i en evighet, precis som om vi kände varandra. vår konversation blev allt djupare och intimare. då började hon att prata om min förlovningsring, om mina smycken och självklart det blåa armbandet som bara skär sig ifrån allt guld jag bär =) hon tyckte det var så fint, och kollade på det tusen gånger. frågade vart jag hade köpt det. massvis med frågor. så jag gjorde det enda rätta, jag tog av mig det och gav det till henne. hon blev tårögd och kunde inte förstå det alls. att det fanns ungt folk som fantiskt brydde sig om om äldre, som visade att dom äldre inte var bortglömda. det var dags för mig att stiga av bussen, hon kramade mig och tackade så hemskt mycket - alice bengtsson.

så där stod jag på busshållplatsen och kollade hur bussen körde iväg - ett favorit armband fattigare , men många leende rikare.

så efter tentan kom jag hem, skulle handla och tog bilen till ICA. gick runt för att kolla vad jag skulle behöva dom närmaste dagarna, kollade lite hygienstuff och sånt. då jag bara hör någon säga ; hon, det var hon.- vilket sammanträffande alltså. vilket öde. jag vände mig om och där stod alice, lycklig som aldrig förr. hon började gå mot mig med sin rullator och bakom sig hade hon sin " crew" och den ena log bredare än den andra. hon var och storhandlade med sin son, och hans fru. och dom kunde inte tacka mig nog för det jag hade gjort för kära alice. dom sa att hon hade pratat om mig hela dagen, och att dom nästan började tro att hon bara hade inbillat sig allt. men det hade hon inte minsann, så som hon la upp det - hon hade mött framtidens räddnig, en sann ängel med stort hjärta. - och här har jag blivit anklagad i 20 år att jag inte har ett hjärta, att jag är känslokall och kallhjärtad .. and more. kanske är så, eller jo det är så när man tänker efter. men jag föll väl för hennes osäkerhet. men jag fick henne att lova en sak - att aldrig sluta le så länge hon lever, det är livet alldeles för kort för. tack alice bengtsson - you made my day.

som jag sa , mitt leende förändrar allt. vem hade inte älskat det. jag vet att jag gör .

;  en ren tankeställare.

- har ni någon gång under era mindre bra dagar låtit tankarn rinna i riktning om att ingen förstår er?! att ingen tycker synd om er, och att  det stöd ni får utav nära & kära helt enkelt inte räcker till? Har ni då av vrede önskat att människorna du har i tankarna då, ska må precis som du? eller kanske till och med värre, bara för att hämnas? Då ni mår dåligt, har ni försökt tala ut med en som står er nära, eller har ni bara förväntat er att dom ska se det på er, och lägga märke till att ni är i behov av deras närhet & stöd. har ni baktalat människan som med ett skämt försökt få er att skratta, och istället för att vara tacksam, ansett att dom dom inte bryr sig och att dom tar er dåliga hälsa och på skämt? då leder föregående fråga till frågan som lyder ; har ni kollat personen rakt in i ögonen, skrattat sarkastiskt åt skämtet men innerst inne önskat dom något ont, för ont är precis vad ni också har. har ni vid andra tillfällen, då en av era drömmar eller önskningar inte gått i uppfyllelse samt som ni inte har nått ett mål tyckt att världen är orättvis och att alla, precis alla är emot er. känner ni er då ensamma, överlämnade och kanske till och med som ett hatobjekt?! har ni under framgång och lugnare dagar tänkt tillbaka på era missnöjda tankar och fått dåligt samvete för hämnden ni tidigare önskat. har ni börjat må riktigt dåligt pga att ni önskat dom ni älskar - något ont. eller har ni bara förträngt det ihopp om att dom aldrig ska få reda på det. för det dom inte vet får dom inte ont av .. slutligen - har ni någonsin tänkt på att sluta vara en livshatare och börja följa ett motto som min Kimberly gör . Le för dagen, ta allt vad ni kan och gör alltid ert bästa. Resten kommer med tiden.

; jag däremot är helt different. jag har aldrig mött en människa som älskar sig själv lika mycket som jag. aldrig mött en människa som är så självsäker & självtrogen. mitt goda självförtroende är min högra hand och det smittar av sig ibland att ha ett bra självförtroende. man ser starkare ut. man ser lyckligare ut. och man ser definitivt bättre ut. jag har aldrig mött en människa, som är lika högfärdig som jag - på en jordnära nivå. jag har insett att ingen kan älska mig mer än vad jag själv kan och jag vet att jag förtjänar en kärlek så stark. jag älskar att ta hand om mig och jag älskar helt enkelt att vara mig själv. för i mina ögon - så finns det absolut ingen bättre person. 


- mitt liv är en ljuvlig melodi. jag vet att ni ALLA kan nynna till lycka. jag & kim är proffs. <3