ahmetovic

;

; jag vet att jag inte borde tänka på dig. men ursäkta för att jag gör det varje dag, eller iaf minst en gång om dagen. jag tänker på alla glada minnen. alla glada stunder. som innehöll endast lycka. kärlek och glädje. jag har valt att bortsluta allt det dåliga vi gick igenom. för jag har lagt märke till att jag inte kommer någonvart med mitt negativa tänkande. det skadar inte dig. det sätter endast spår hos mig. för att kunna komma över det. var jag tvungen att låta det gå. och det gjorde jag.

; just när dom här tiderna knackar på min dörr så vill jag ha dig här. jag vet att du inte är samma person idag. och du hade inte ställt upp för mig som då. men just den personen vill jag ha tillbaka. bara under dom två dagarna. tillbaka i min famn. i mitt liv. i min lycka. för du var den enda av alla som förstod att du behövde aldrig säga ; tiden läker alla sår. ; det kommer bli bättre. ; ge det tid, du kommer över det. du av alla visste. att i sådana tillfälle, så var tystnad det bästa svaret. jag minns hur vi satt bakom skolan. och jag kvävdes nästan av alla tårar. jag kunde inte förstå. jag ville inte förstå. jag ville inte acceptera det. och jag kunde inte handskas med förlusten. den var så stor. och den var så smärtsam. jag sa att jag behövde vara ensam. du lät mig. du gick och jag satt ensam kvar på bänken. jag ville skrikaaaaaaaa av all smärta. men något lugnade mig. vad ? jo, det faktum att jag visste att du stod bakom hörnan och tittade på. för att ryka in ifall jag skulle behöva dig. jag visade aldrig den natten. att jag behövde dig. men det var som om du visste när du skulle komma fram. ännu en gång sa du ingenting. du kramade mig bakifrån. tog tag i mina händer och var tyst. du lät mig vara ensam. men ändå bevisade du att du fanns där.

; flera dagar i sträck upprepades exakt samma sak. jag hade inte kraft att få ut ett enda ord. du var klok nog och förstod att det sista jag ville var att snacka. så ännu en gång. kramades vi bara. du krävde inte mer. men det gjorde inte jag heller. du följde mig hem. och du lät mig sitta lite i trappan innan jag gick hem till smärtan. hem till verkligheten. du väntade varje natt utanför mitt fönster. tills lampan slocknade. på så sätt bevisade jag - det är bättre nu. du väntade in varje samtal. för det känns som om det inte ens hann ringa innan du svarade. det första och enda du sa var - jag älskar dig. dom tre orden fick mig att somna, trots all sorg. varje morgon vaknade jag till precis samma ord. och så pågick det ett bra tag. tills en dag. en dag då jag kunde stå på benen. då jag kunde ringa dig och säga ; hej älskling. vad gör du? jag kunde prata. jag var vid liv. tack för ditt tålamod. jag vet att jag har tackat dig tusen gånger tidigare. men jag är dig evigt tacksam. du hjälpte mig igenom mitt hårdaste fall. tills ännu ett kom att knacka på min dörr.

; den här gången var du förberedd. du visste exakt hur det skulle gå till. men du tröttnade aldrig. du ville aldrig påskynda det, trots att du visste hur allt skulle gå till. du visste att sorgen & smärtan hade fler ansikten. allt gör riktigt ont, på sitt eget sätt. så där var vi igen. knappt 3 månader efter senaste nederfallet. du stöttade mig. du sov åt mig. du åt , åt mig. du levde åt mig. du gjorde allt för 2. så satt vi där i skolan en dag. vid det runda bordet. där vi alltid kommenterade folk som gick förbi. och du tog i min hand. du behövde inte säga något. dina ögon och din smärta berättade precis allt. jag tog tag i din hand. jag tryckte den först ömt. sen lite hårdare. och i det ögonblicket förstod du att jag precis hade sagt - jag älskar dig också. nu var det vi. mot alla odds.

; jag minns semestern som en gång bara var vår. alla våra platser. vår restaurang. alla låtar vi hörde. som branka säger ; varje låt väcker sitt minne. jag minns hur vi skrattade. hur vi skojjade. hur vi badade & hade allmänt roligt. jag minns att första saken du bjöd mig på var chokladen twix. jag minns att jag fick dig att missa din allra första a-lags träning. jag minns hur du lämnade mig i restaurangen. då du skulle gå på "toa". istället så sprang du till blomsteraffären och skulle köpa mig min favoritblomma. en blå ros. jag minns armbandet jag fick i födelsedags present. första presenten du någonsin hade handlat. ett armband som få hade haft på sig. men absolut den finaste jag hade fått. det var små trianglar överallt. och vi bestämde oss för att var kant skulle stå för något. lycka. kärlek. evighet. till slut blev det . never. ending. story. - vid den tidpunkten trodde vi både två. att never endig story var precis det vi var.

; om du läser det här kimberly. hata mig inte för att jag fallit ner på ruta ett. jag gör det av ett skäl. och det är för att börja om. utan negativa tankar. jag minns den Emina, som hade evig glädje inom sig. energin som aldrig tog slut. den Emina som alla avundades, just för att hon var så lycklig. förhållandet i helhet, var en ren katastof. och gjorde ont som fan. full av lögner, svek & otrohet. full av slag, hat och ilska. men just den första halvåret. det var en saga med lycklig slut. och jag har valt att ta bort alla svordommar. alla öknamn. allt. och bara minnas lyckan. glädjen och kärleken. för den fick mig att inse idag. anledningen till att jag inte kan älska nu. är att jag har älskat klart. jag har valt att sätta min gräns och inte ge mig in på det igen. och enda saken som fortfarande förvånar mig. är att just han kommer vara älskad nu, och framöver. inte som kärlek. utan som en vän. som gav mig stöd. just då alla ni andra inte visste vad jag gick igenom. ni som valde att inte förstå. ni som valde att vända ryggen till. just han lärde mig att flyga, när mina vingar hade glömt hur.

; jag vet att jag inte borde tänka på dig. men förlåt mig för att jag gör det. du får mig att sakna det värdefullaste jag hade. en bästa vän & en kille. en som förstod precis allt. som visste hur jag sov, hur jag andades och hur jag helt enkelt var som människa. du bara visste allt, utan att lära in. utan att anstränga dig. idag var jag glad, för jag pratade med en människa om hur bra det har varit och inte ha sett dig på skit länge. vad händer när jag kommer ut från affären. du kör förbi med din bil. jag stannade till. hela kroppen blev stel. jag kunde inte ta ett enda steg mer. jag ringde den enda människan som skulle förstå på bara hur jag sa mitt första ord. som skulle förstå det genom hur jag andades. hennes frågor var som mina. ;  var vi tillbaka där vi avslutade i somras. skulle du börja ringa och skriva igen. ibland är det skönt att snacka med dig. men just nu ville jag inte vara fångad igen. jag var tvungen att ge upp om oss. även om jag inte ville ibland. det står klart att du aldrig ville ge upp om oss. du ringde långt efter. senast detta året. innan semestern. jag fick ett samtal. du ville ses. och jag kom. idiotiskt. för du var inte den människan jag kände. du var det monster jag hade lämnat. men hoppet lever inom mig, att du en dag kommer bli den underbara människan - jag skapade. jag vet att du finns där. du försöker bara leva upp till dina vänners förväntningar. låt tiden avgöra sitt. i slutet kommer du att se, att jag hade rätt.

; jag vill observera att känslor är helt uteslutna. den här människan är ett blott minne. dessvärre inget fint sådant. men just idag beslöt jag mig för att radera min negativa inställning. och då inkluderade jag honom. men efter att ha känt personen i mer än halva mitt liv. så kändes det obehagligt att behöva radera alla minnen. för vissa var sagolika. och dom valde jag att ha kvar. för dom är betydelsefulla. och dom har satt sitt spår. jag önskar den personen allt det bästa. förhoppningsvis önskar han mig detsamma. du var en sann vän i nöden. för trots förhållandet så såg vi oss själva precis som alla andra såg oss. aldrig som ett par, utan som dom absolut närmaste vännerna. - dom tiderna är på väg. och för 3 året nu hanterar jag det själv. jag klarar det. men det var svårt att vänja sig efter att ha haft ett sådant stöd! tack så mycket, för det fina du bringade mig.

; låtar jag har fått av dig . aldino - hamajlija. cira - bezbroj razloga. asim bajric - mjeces posta. thompson - ima nesto vrjednije od zlata. även dom har satt dina spår. =)